Min dröm...

En dröm har jag kvar trots alla motgångar
 jag upplevt här i livet... Och den drömmen
 består i att en gång få chansen att ge ut
 mina skrivna alster i bokform... Och en
 dag... Ja en dag kommer ni att kunna 
läsa mina böcker men tills dess så bjuder 
jag på en del av min bok här istället...

 

   Livet i de djupa skogarna  

Inledning.

Den nästan tolvåriga lilla flickan lystrade till det mycket vackra namnet Alicia. Vilket var totalt fel på denna lilla magra skapelse. Alicia hade redan vid sina unga år upplevt alla fasor man kan under så få år. Hennes mor dog när hon födde Alicia och hennes far har i alla år beskyllt henne för moderns död. Deras hem är en liten skogshuggarkoja långt ute i den dalsländska skogen, inte alldeles långt ifrån den norska gränsen. Fadern är för övrigt all släkt som Alicia känner till, hon har aldrig varit utanför deras stora skog, har aldrig träffat andra människor än skogshuggare och en och annan lycksökare som hittat vägen förbi deras lilla stuga. Livet i den lilla skogshuggarkojan är mycket hårt och ibland lever de på i stort sett ingenting! Vintrarna är mycket svåra och då blir de totalt avskilda från yttervärden.

 

Denna vintern då Alicia snart ska fylla 12 år så kommer hennes hela värd att vändas totalt upp och ner, fadern, denna känslokalla varelse som hon trots allt älskar över allt annat går som vanligt ut tidigt på morgonen för att utföra sitt arbete, men någonting går fel!!! Han kommer aldrig tillbaka! Lilla Alicia söker efter honom både länge och väl man han förblir borta. Snön viner runt deras lilla stuga och långt borta i öster hörs vargen yla. Alicia försöker efter bästa förmåga att få den lilla mat hon har att räcka så länge som möjligt, men en dag så finns det inte ens en gnutta sovel kvar i de gamla trä-embaren. Vattnet har för länge sedan tagit slut och allt hon nu har att äta är torkad bark, lite rötter och några frusna bär som hon lyckats gräva fram ur snön.

 

Händelser och personer i boken är uppdiktade.
Platserna däremot finns än i dag!

 

Selma Lagerlöf beskrev efter
ett besök Ed på
följande sätt:



"...där fanns så fullt av sjöar, att land gick mellan dem
som långa högkulliga bankar.
Det tycktes finnas något i luften eller vattnet,
som höll kvar solljuset, också sedan
solen gått ner bakom åsarna..."




Klicka på "next" ovan och läs ett stycke ur min bok...

© Candy Girl